Tiderna förändras - och vi med dem

Vi har väl alla lagt märke till att kvinnor numera finns inom de flesta tidigare mansdominerade yrken? När jag var militär var det i många år helt otänkbart att tjejer skulle göra lumpen, än mindre bli officerare. Och trots att det sedan många år är ett faktum så är åtminstone jag ovan vid att det dyker upp en kvinnlig officer t. ex. i en intervjusituation på TV. Till I 17, som lades ned 1992, hann tjejerna aldrig så det är väl därför jag aldrig vande mig.

Manliga sjuksköterskor har kanske funnits lika länge? Det märkliga är väl ändå att de kallas sköterskor. Jag minns en episod på ett sjukhus när en manlig sjuksköterska dök upp hos en patient, som givetvis trodde det var doktorn som kom.

I ambulanser ser man ofta tjejer numera. Vad jag funderar över då är hur de klarar de mycket tunga lyften exempelvis i trappor.

Tidigare i somras skrev jag för övrigt på Uddevallabloggen om Tomasine Hultgren, den första kvinnliga skepparen på de vita båtarna.

Minns ni en av de första kvinnliga poliserna i Uddevalla, Gun-Britt Flinck? Svensk mästare i kulstötning tror jag visst att hon var. Jag kan inte minnas att jag såg henne i andra uniformspersedlar än rock och kjol. Nu ser man väldigt mycket unga tjejer i polisbilarna. En av dem träffade jag förresten på i en minnesvärd situation igår. För hennes, och kollegans, skull vill jag dock inte berätta om det här på Likt och olikt, men träffar du mig på stan skall jag gärna berätta Live så att säga.

Och idag var det dags för en ny minnesvärd situation med kvinnliga förtecken. Vi fick ett brandlarm i Hotell Slottet på Gustafsberg då jag var på väg ut i bil. Jag får larm via SMS i samma ögonblick som brandkåren får det. Det var tredje gången på kort tid så jag var helt säker på att det inte var någon brand utan ett fel på en detektor. När brandbilen anlände mötte jag därför brandmännen och vi gick in för att se vad vi kunde göra åt den trilskande detektorn. Manöverdisplayen sitter i en liten skrubb utan belysning och när man som jag har progressiva glasögon är det omöjligt att läsa något som befinner sig på låg nivå. Brandmännen kunde inte heller se, men en av dem skulle gå tillbaka till brandbilen för att hämta sina läsglasögon. Då hörde jag en späd kvinnoröst säga: "Jag kan kolla!". - Det var mitt första möte med en kvinnlig brandman. Hon löste dessutom snabbt uppgiften trots att hon hade rökdykartuber på ryggen, så visst blev jag imponerad.

Ja sannerligen - tiderna förändras och vi med dem! Vilken tur! //

Bilen är ett nödvändigt ont

I lördags vägrade bilen att starta då hustrun skulle köra av Gullmarsfärjan. Fick puttas igång av hjälpsamma människor. När hon ett par timmar senare skulle köra hem startade motorn och hon begav sig iväg. Efter några bil dog motorn och det blev ett par timmars väntan på bärgare för hustrun.

Bärgaren kom och hade då en veteranbil på flaket. Den hade gått sönder på E 6:an. Vår bil hängdes på där bak med framhjulen i luften. Väl framme hos Blennermarks låsten den in på gården. Det blev till att hyra en bil för söndagens utflykt. En SAAB 9:3 med automatlåda. När man väl vant sig var den rätt behaglig att köra.

Idag har Blennermarks undersökt bilen och felet var en trasig bränslepump. Nu är den bytt och jag är 5 200 kr fattigare. //

Bloggen Likt och olikt

I mitt flitiga bloggande om Uddevalla har jag ibland känt behov av ett annat forum och då kanske inte med nödvändighet med bilder. På Uddevallabloggen vill jag i varje nytt blogginlägg ha med en bild för att visualisera ämnet. Så blir det alltså inte här.

Rubriken Likt och olikt har jag hämtat från Bohusläningen som hade en spalt med det namnet från 1925 och ända fram till  fram till 1970-talet. Ofta var det tillbakablickande funderingar i spalten, men inte alltid.  //